Hej.

”Har fått en längre period med kontinuerlig, bra träning, så snart ska väl kurvan börja gå uppåt!” var min sista mening i föregående inlägg. Hah, så fel jag kunde ha.

Formkurvan gick stup rakt neråt och självförtroendet som skidåkare likaså. På senior FM i Vanda kom jag ungefär femtesist, och sist. Och kroppen var i total baklås. För att beskriva känslan var det ungefär som att ha en femväxlad bil, men spaken har fastnat i ettans växel, och du lyckas bara köra i 30km/h med skyhöga varvtal. (Man vill ju köra 100km/h med låga varvtal).

Men efter den tävlingen försökte jag ännu bita ihop till följande helg (Suomen cup i Vörå, stafett och 20km klassiskt), tänkte att jag var säkert bara trött och försökte träna så snålt som möjligt och bara göra det nödvändiga. Lördagens stafettsträcka kändes inte lika katastrof som föregående helg och jag fick upp lite hopp. Men sedan på söndagen kände jag direkt jag vaknade nästan hur trött min kropp var. Om man knappt orkar värma upp ordentligt, så då kan ju bara inte tävlingen gå bra heller Det var total katastrof, både fysiskt och psykiskt. Avbröt efter ca 7km. Då var det inte kul kan jag säga.

Efter detta tog vi(jag) en paus. Helt avbrott i idrotten tills jag är redo igen. I två veckor gjorde jag det jag ville (gick tex på en nybörjarkurs i poledancing, kan man komma längre bort från skidåkningen än så?) Skidade nåt pass nog med Titta och det kändes helt okej. Men att benen ska få mjölksyra av att man står och rakar dom i duschen eller cyklar till skolan är inte normalt. Sedan fick jag ju såklart vinterns förkylning, som tog en vecka. Så tog det åter en vecka med GU träning, innan jag så småningom (mellan tunga skoldagar, för en gångs skull) kunde börja träna ”normalt” igen. FSSM i Larsmo måste jag stå över p.g.a. förkylningen.

25.3 deltog jag i en mindre tävling i Kokkola. Första på 5 veckor… Det kändes! MEN, denna paus har fått mig att tänka, växa och ändra syn på det hela. Fine, detta är min form just nu. Det enda jag kan göra är att jobba på härifrån och göra det bästa av situationen. Om jag vinner, är det kul, om jag kommer sist, kan det också vara kul. Löns att komma ihåg. Så nu är min fortsättningsplan den, att jag biter ihop de ca 5 veckorna som är kvar av säsongen, gör mitt bästa och njuter av det.

Det har varit lätt att göra det här i Ylläs, denna vecka har jag och mamma varit här i samband med sportlovet. Här samlar man alltid energi.

Munkpaus med Alexandra Enlund

Om en vecka är det U23 FM i Tammerfors, 10km skate och 20km klassisk masstart. Det ska bli kul och intressant. Vi hörs efter det!