Skidkarriären är över

Ett stort beslut har blivit taget. De flesta vet nog redan om det men tänkte att det är bäst att göra det officiellt även här. Jag har nämligen bestämt mig för att lägga av med skidsatsningen! Det här är givetvis ett beslut som vuxit fram under en längre tid men avgörandet kom efter sista tävlingen den här säsongen. Resultaten har helt enkelt inte varit tillräckligt bra för att jag tycker det skall vara värt att fortsätta göra de uppoffringar som krävs nu då jag utexamineras från skolan och därmed hamnar att välja mellan en heltidssatsning och att bege mig in i arbetslivet. Speciellt då man inte egentligen gått framåt under de senaste tre åren utan snarare tappat mark så känns det otacksamt att fortsätta. Enskilda egenskaper har jag lyckats utveckla men då har ofta någon annan egenskap blivit sämre istället. Har lite svårt att förstå hur resultaten kunnat vara så här pass mediokra fastän träningssäsongerna gått så bra och varit så hela som de varit. En orsak är visserligen att totalbelastningen vuxit sig för stor under flera års tid men en annan är också att jag tappade min ”själ” sommaren 2014 då jag blev skadad på nytt efter att ha lyckats komma tillbaks efter en två och ett halvt år lång period med skada eller rehabilitering efter operation. Skall man lyckat i toppidrott krävs att man faktiskt brinner för det man gör och tror att det kommer att bli bra.

Idrotten har varit den största delen av mitt liv och känns tomt nu då man inte har något konkret att sträva efter längre. Däremot har det inte heller varit kul att halvt marginalisera sig ur samhället på grund av att elitidrotten kräver så mycket tid och disciplin, samtidigt som en som är på min nivå bara får marginell uppskattning för det. Under de senaste åren har jag även märkt att det finns flera som tycker att det inte är försvarbart att man håller på med tävlingsidrott i vuxen ålder. Det är väl den oskrivna jantelagen som gäller i Finland vilken innebär att mänskor som på något sätt lever annorlunda liv lätt blir kritiserade eftersom de avviker från normen. Om man däremot lyckas vinna VM eller nåt så är man däremot mitt i allt en hjälte som är berättigad att göra vad som helst. Det är av den här orsaken som man istället värdesätter de som uppskattar det man gör och gjort desto mer, och bara en ”hur är det med formen” – fråga kan betyda mycket. Man märker ibland att det även finns många vars största nöje är att följa med hur det går för den lokala föreningens idrottare och ibland kan de veta mera om den prestation man gjort än vad man själv gör bara för att de är så intresserade att analysera saker och ting. Någon har man tydligen därför lyckats underhålla under årens lopp i alla fall. Idrottskretsen har erbjudit en stor familj där alla hälsar på alla och går inte att komma ihåg alla vänner och kontakter man fått genom åren. Att träna och ha mål är dessutom ett sätt att må bra och att få ork i vardagen.

Nu är min framtid för tillfället öppen men letar efter heltidsanställning och verkar ljusna på den fronten i Finland överlag. Personligen är jag glad att jag samtidigt lyckats skaffa mig en utbildning vilket inte är fallet för överraskande många idrottare. Har mer eller mindre alltid varit en självklarhet för mig att tänka på livet efter idrottskarriären också så behöver väl inte förfalla helt i alla fall. Nu vill jag passa på att tacka alla som följt och stött mig under årens lopp! Ni är allt från föreningen och förbundet till företagssponsorer och stödapparatur inom familjen vilka alla gjort den här idrottskarriären möjlig! Som en vis man brukar säga: vi kämpar vidare!

Edit: texten kan redigeras vartefter jag kommer på att göra tillägg

 

Publicerat i Okategoriserade

Säsongen är över!

Kom hem från Övertorneå sent igår natt. Tungt med en lång resa i mörkret, speciellt då man kört en femmil på dagen. Den här tävlingen var dessutom extrem på så vis att det under tävlingens gång samlades över 2000 höjdmetrar vilket motsvaras av att man skulle bestiga Finlands högsta berg två gånger. Även föret var tungt då temperaturen låg kring noll grader och det dalade ner blötsnö största delen av loppet. Resultatmässigt gick det sämre än vad det kunde ha gått (33:e) men var ändå roligt att få skida en sån här tävling. På lördagen tävlades det ju även i stafett i finska cupen där disciplinen bestod av 3*7,5km fristil och laget slog sig in på en tionde plats. Själv hade jag den femte snabbaste åktiden på ankaretappen vilket är bra, speciellt med tanke på att 7,5km i allmänhet brukar vara för kort sträcka för att jag skall få en bra placering.

Publicerat i Okategoriserade

20:e plats nödvändigt för att överskrida nyhetströskeln?

Senaste helg avgjordes finska mästerskapen i längdskidåkning i Kontiolahti. Tävlingsprogrammet för herrar bestod av 10km i fri stil på fredag, stafett på lördag och 30km klassiskt med masstart på söndag. Personligen stod jag över fredagens lopp för att satsa på stafetten och 30-kilometers tävlingen istället. Stafetten gick ”ok” både individuellt och som laginsats. Hade den åttonde snabbaste åktiden på andrasträckan och laget landade på en nionde plats efter att ha blivit åttonde i fjol. Alla i laget gjorde en jämn insats och får bara konstatera att det bildats några topplag till inför den här säsongen.

Till er som har till vana att (bara) informera er om helgernas tävlingsresultat genom att läsa Vasabladet kan jag meddela att jag gjorde ett hyfsat lopp i söndagens tävling. Tydligen räcker spaltutrymmet inte till i lokaltidningen för att nämna att en lokal åkare som representerar en lokal förening blev 23:e (21:e om man plockar bort två ester som också deltog i tävlingen). Även fastän den stora massan kanske inte höjer på ögonbrynen för en sådan placering och jag också själv anser att jag inte får lön för mödan i och med en sån placering, så är det ändå så pass bra att man borde erkännas som en elitskidåkare. Det var trots allt 104 startande i tävlingen och de trettio främsta får poäng i finska cupen. I damklassen räckte det tydligen med att en nykarlebyåkare blev 22:a (står felaktigt 20:e i Vasabladets artikel) för att det skall omnämnas. Helt rätt att lyfta fram en sådan fin prestation för en åkare som tangerar lokaltidningens verksamhetsområde men borde det inte då också innebära att man nämner en 23:e plats i herrklassen, då åkaren som sagt både bor på  samma ort som tidningens huvudkontor och skidar för en förening som i högsta grad har betydelse för nyhetsintresset? Tidsdifferensen till segraren var dessutom ungefär den samma, trots att sträckan var dubbelt längre. Av de sex idrottare som nämndes i reportaget från söndagens tävling, och som hade placeringarna 7 till 22, är det bara en som bor i Vasa och ingen av dem representerar en vasa- eller korsholmsförening. Nu finns därför en tendens att det endast är de samma ”erkända” skidåkarna och föreningarna som får uppmärksamhet, oavsett prestation, och därför blir det svårt för såna som jag att hålla på med idrotten, trots att värdet på prestationen är minst lika bra.

Resultaten hittar ni på: http://www.biathlon-kontiolahti.fi/smhiihdot2017/kilpailijat_tulokset.html

Nåjo, det var dagens åsiktsyttrande. Ännu är det en tävlingshelg kvar där det skidas stafett (3*7,5km fristil) i finska cupen och  FM på sträckan 50km fristil med intervallstart. Tävlingarna avgörs i Ylitornio så blir långa resor under slutet av tävlingssäsongen.

Publicerat i Okategoriserade

Keuruu-FM

Blev en andraplats i DM i en 12km lång parstakningstävling i Larsmo för en vecka sen. Segrade gjorde klubbkompisen Rikhard Mäki-Heikkilä med överraskande klar marginal. På söndagen blev det sedan guld i stafetten tillsammans med Rikhard och junioren Robin Sundsten i vilken jag skidade den avslutande fristilssträckan.

Den här helgen bjöds det i sin tur på FM-tävlingar i Keuruu med sprint på fredan, 15km klassiskt på lördag och parsprint i klassisk stil på söndagen. Formen har stigit under de senaste tre veckorna efter min virusinfektion i början av januari men hade svårt att få upp tillräckligt hög fart i det mycket lösa konstsnöspåret på lördagens normaldistans. Själva banan passade mig bra men fick nöja mig med en 32:a plats. Idag blev det istället att för första gången testa på parsprint i klassisk stil. Jag startade medan vi resonerade som så att Rikhard skulle ha bättre spurtförmåga. Spåren var betydligt fastare än igår och kändes klart roligare att skida idag och drog upp tempot i kvalet på andra och tredje sträckan för att vi säkert skulle gå till final. Var faktiskt snabbast på de två sträckorna. Till final valdes de tre bästa lagen från varje heat, av tre möjliga, och de 6 snabbaste lagen på basis av tid. Vi blev sedan fjärde i vårt hit med en halv sekund till direkt kvalificering men hade den bästa tiden av de som gick vidare på tid. I finalen var åtminstone jag tröttare och var svårt att hänga med i det höga tempot som skruvades upp direkt från början. Blev en femtonde plats till slut men är ändå nöjd att vi gick till final!

Nedan ett filmklipp från kvalets start!

KeuruuParSprint5.2.2017

 

Publicerat i Okategoriserade

Träningsvecka

Helgens tävlingar i Jämi gick som väntat ”dåligt” på grund av att jag inte hunnit komma i form efter virusinfektionen. Mot slutet av förra veckan hade jag inte så mycket yttre symptom längre men återhämtningen har varit långsam mellan träningspassen vilket är rätt typiskt efter en sjukdomsperiod. Positivt var i alla fall att söndagens stafettsträcka kändes piggare än lördagens 15km skate vilket tyder på att kroppen tar emot belastning och klarar av att återhämta sig från den någorlunda bra. Det negativa scenariot skulle ha varit att jag inte återhämtat mig efter lördagens bottennapp och varit ännu tröttare på söndan men så var som sagt inte fallet. Den här veckan finns det inga viktiga tävlingar i kalendern och därför bestämde jag mig för att satsa på att träna ordentligt för att höja formen igen. Om en och en halv vecka väntar DM i Larsmo och därefter FM i Keuruu där jag tävlar på distanserna 15km klassiskt och parsprint i samma stil.

Publicerat i Okategoriserade

Sjuk…

Kunde inte delta i helgens skandinaviska cup i Lahtis på grund av att jag fortfarande var/är ordentligt sjuk. Idag söndag känns det lite bättre än i mitten av veckan men skulle hur som helst knappat kunnat prestera bra i tävlingarna. Besvikelsen är förstås stor eftersom det var frågan om en av tävlingens allra viktigaste tävlingar men är väl bara ytterligare ett argument för att säga att idrottarlivet är ett helvete. En liten tröst i det hela är dock att söndagens skiathlon (15+15km) föll bort då fredagens sprinttävling på grund av för kallt väder flyttades till lördagen, och lördagens 15km klassiskt till söndagen. Nästa veckoslut är det meningen att finska cupen skall skidas i Jämi med 15km skate och stafett på programmet. Snöläget är inte det bästa där för tillfället och får se om jag ens själv hinner komma i tävlingsform tills dess igen.

Publicerat i Okategoriserade

Skandinaviska cupen i Lahtis

Inkommande helg är det meningen att jag skall tävla i Lahtis i den skandinaviska cupen. Sträckorna som kommer på fråga för min del är 15km klassiskt på lördag och 15+15km skiathlon på söndag. Enda problemet är att jag blev ordentligt sjuk på natten till måndag och blev tvungen att vila måndag och tisdag. Idag onsdag känns det bättre och var och skidade i lugnt tempo men har fortfarande klara symptom så får se om man hinner återhämta sig tills lördag. Skulle verkligen vara surt om jag inte kunde skida eftersom tävlingarna är bland de viktigaste för min del denna vinter. Tränade mängdmässigt mycket skidåkning förra veckan och kändes faktiskt bra på de kvalitetspass som jag gjorde. Intressant det där att man ofta blir sjuk just då formen börjat stiga… Från och med nästa helg är det hur som helst tävlingar nästan varenda helg fram till mars. Andra viktiga tävlingar i januari är finska cupen i Jämi, dm i Larsmo och i början av februari vinterns första fm-tävlingar som går av stapeln i Keuruu.

Publicerat i Okategoriserade

Föreningsläger

Tävlingarna efter säsongsöppningen i Vuokatti har gått lite sämre än vad jag hoppats på. I och för sig stabila lopp allihop och klart bättre säsongsöppning än i fjol men hade hoppats skida så pass bra i kvaltävlingarna att jag skulle ha fått en plats i världscupen i Ruka. Nu är det istället lite öppet var jag kommer att tävla nästa gång. För tillfället är vi på föreningsläger i Äkäslompolo som varit en tradition under de senaste åren. Lägret är egentligen enda gången på året som föreningens alla åkare i olika åldrar samlas och tränar tillsammans. Dessutom deltar några föräldrar i egenskap av ledare/vallare/tränare vilket ger mersmak till lagandan. Nu är det ett bra tillfälle att satsa på skidträning eftersom förhållanden är goda och det inte är nån tävling på kommande inom den närmaste framtiden. Verkar vara många andra föreningar här också vilket i och för sig är förståeligt eftersom det är just den här årstiden som man har störst nytta av att åka på träningsläger till en plats med snö förrän säsongen på hemmaplan drar igång ordentligt.

Publicerat i Okategoriserade

Tävlingssäsongen drar igång!

Så var det dags igen! Imorgon och på söndag tävlas det i Finska Cupen på skidor i Vuokatti och på programmet står det sprint och en kort stafett av formen 3*6km skate. Min vana trogen skidar jag ingen sprint på den här nivån utan satsar allt på stafetten istället. Föreningen kommer att ha två herrlag liksom i fjol men på grund av sjukdomsfall så blir det inget helt damlag. Kom hit till Vuokatti i dag på eftermiddagen efter att ha tillbringat en vecka i Rovaniemi tillsammans med Johan G och förbundstränaren. I Rovaniemi hade de öppnat ett 1-km spår fram tills torsdagen då det förlängdes till 3,3km. Här i Vuokatti har de lite mera spår och åtminstone i dag var föret snabbare eftersom det regnat under förmiddagen men ännu inte blivit genomvått. Fascinerades av hur många (gamla) motionärer som orkade nöta kilometrar i Rovaniemi för tycker personligen inte det är nån njutning att snurra runt på ett kort konstsnöspår i mörkret men kanske de har något lopp som de känner sig tvungna att träna inför. Helgens tävlingar ser jag som ett sätt att öppna tävlingssäsongen på och som ett sätt att få några kvalitativa träningar på snö innan säsongen drar igång på allvar i samband med tävlingarna i Olos som börjar 12.11. Nedan en bild av söndagens tävlingsområde.

Publicerat i Okategoriserade

En modern häxjakt?

Brukar inte kommentera så mycket annat än min egen skidsatsning på den här websidan men tänkte jag skulle göra ett kortfattat undantag för ett problem som jag under många år funderat på. Saken gäller Johaugs ”dopingfall” som uppdagades igår. Media och en stor del av folket har redan pekat ut henne som en fuskare och dopingpreparat som förklaringen till hennes framgång. Visst, det finns en möjlighet att medlet i fråga har använts i syfte att få fördelar gentemot konkurrenterna för man skall inte vara naiv och tro på alla innovativa och trovärdiga förklaringar som man får höra, trots att de kommer från ett offentligt förbund så som Norska Skidförbundet. MEN! Enligt den för tillfället tillgängliga offentliga informationen så tror jag faktiskt att det är ett misstag och att deras förklaring stämmer vilket följande fyra argument talar för. 1) Om dopingmedlet hade använts i systematiskt syfte borde även de andra landslagsåkarna ha åkt fast i samma dopingtest. Orsaken till varför hon knappast solo-åkt i den här frågan är att förbundet gick in och skyddade henne i och med att läkaren tog på sig skulden och avgick. Detta talar för att det endast var Johaug som hade fått substansen, men av misstag. Varför skulle den inte ha getts åt de andra om man eftersträvade fördelar? 2) För det andra så tvivlar jag på att man skulle vara beredd att ta några dopingrisker inom norsk längdskidåkning efter blåsvädret kring Sundby tidigare i år. 3) Johaug hade i samband med dopingtestet uppgett att hon hade använt salvan (man skall fylla i ett papper med alla preparat man stoppat i sig under de senaste x veckorna då man dopingtestas) vilket innebär att hon erkände att hon använt den vilket i sin tur tyder på att hon inte visste att den var förbjuden. 4) För det fjärde. Vilken idrottare som dopingtestas så mycket som hon gör skulle vara så dum att de använder ett dopingmedel som syns i ett test? Det skulle innebära enorma risker i det långa loppet även fastän det kan hända att det är liten risk att åka fast i ett enskilt test. Ett fall som liknar Johaugs är då Evi Sachenbacher-Stehle åkte fast för uppiggande medel under OS i Sotji 2014. Inte trovärdigt att hon skulle ha använt doping mitt under pågående tävlingar där idrottarna testas mycket och fram för allt inte då det var fråga om det ämne som det var.

Även fastän det är svårt att ha det på något annat sätt så har idrottare ett för stort eget ansvar då det gäller att veta att man inte får i sig något förbjudet. Ofta så står ämnets namn på innehållsförteckningen under ett annat namn i listan över dopingklassade medel och i praktiken borde man vara läkevetenskapligt utbildad för att veta om ett okänt ämne är förbjudet eller inte. I det här fallet verkar det ju som om inte ens läkaren visste att det var förbjudet, om än av slarv.  Dessutom kan man ju inte veta vad man får i sig via vanlig föda och det har även inträffat att det förkommit förbjudna substanser i tex. kött från länder där man använt anabola steroider för att få kreaturen att växa snabbare. Ja, det kan hända att sådana dopingfall bara bortförklarats med det men i praktiken är det helt möjligt eftersom man i dagens dopingtester kan upptäcka så extremt små koncentrationer av syntetiska medel. Tyvärr är det väl så att då avundsjukan blir tillräckligt stor så försöker vissa människor stoppa käppar i hjulen för andra mänskor genom att som i det här fallet peka ut dem som fuskare. Det är lätt att sparka på den som redan ligger och har sett uttalanden i media om det inträffade som både är löjliga och osmakliga. Att döma positiva dopningsprov på ett rättvist sätt från fall till fall är naturligtvis svårt och reglerna bör vara samma för alla men om det inte kommer fram någon mer fakta som talar för att Johaug skulle ha använt sig aktivt av förbjudna medel i syfte att uppnå konkurrensfördelar så förtjänar hon inget mer än en varning på grund av oförsiktighet. Större bestraffnings krävs väl för läkaren som i oförsiktighet gav henne salvan men han har å andra sidan redan fått det straffet i form av skam och en förlorad tjänst.

Själv lider jag i alla fall inte av några solbrända läppar trots att höstvädret i Finland varit ovanligt soligt. Istället gjorde jag igår nytt rekord i ett rullskidstest i Botniahallen där vi först kör 3200m parstakning och sedan 3200m skate utan stavar. De enskilda testerna var de nästbästa noteringarna jag någonsin gjort men räknar man ihop den sammanlagda tiden så var det bästa vad jag presterat. Även fastän man ofta önskar att det vore ännu lite bättre så skall man komma ihåg att det här är korta tester där det krävs mycket snabbhet och den egenskapen blir svårare att utveckla ju äldre man blir. Tekniskt fungerade det bra och uthållighetsegenskaperna är goda så ser fram emot kommande säsong!

Publicerat i Okategoriserade