Hej!

Förra veckan blev vila må-to och på fredagen var jag äntligen redo att börja träna igen. Då var alla symptom helt borta och jag började få andra allvarliga symptom, som att hoppa 20 X-hopp kl 9 på kvällen i vardagsrummet, eller springa (!) till postlådan bara för att få känna hur det känns. Nu är det åtminstone en vecka med grundträning som gäller för att komma på räls igen. Pulsen har varit hög så har fått hålla ett öga på den, skidtekniken har känts ranglig men känslan och fokusen har varit på topp. Bästa påminnelsen om varför man tycker om skidåkning är nog tvångsvila!

Idag, 10.10 (kl 10) öppnade väl ensilumenlatu i Vuokatti. Det innebär att skidsäsongen faktiskt är här nu. För min del blir årets första snöpass nästa veckas onsdag, då vi far med Femman till Jämi i tre intensiva dagar. Jag hade inbokat ett mattest med Mika Lehtonen idag men det fick jag flytta fram till dag X när jag är i skick igen.

Idag är det Aleksis Kivi-dagen, den finska litteraturens dag, och känner inte riktigt igen mig när jag frivilligt läser böcker i dessa dagar. Har snart läst ut Ferrytales (handlar om skidskytten Björn Ferry) och lånade av pojkvännen ”Bli en vinnarskalle”. Lånade även hem två engelska böcker från biblioteket här om dan. Varför? Jo, för att höja läshastighet och språkkunskap till Högskoleprovet. Jag kommer inte att delta i säsongsöppningen i Vuokatti sista helgen i oktober eftersom tävlingen och provet krockar. Lika bra det så behöver jag inte stressa upp mig. Fredagen före provet har jag även beställt en läkartid till idrottsläkaren Harri Hakkarainen i Helsingfors. Med ett litet hopp om att han skulle ha någon ide varför jag är så ofta och länge sjuk.

En bild på jag, Julia Häger och Amanda Backman för nästan exakt 4 år sedan när vi var och skidade i Vuokatti tillsammans. (Och jag hörde Julias mamma svära för första gången då hon tagit fel skidor åt julia till spåret. Två gånger! Så det tog en stund innan Julia kunde börja träna på riktigt det passet )