Säsongssammanfattning | Elin Lövdal

Hej. Känner att jag borde ta tag i skrivandet av detta inlägg fastän det grämer mig aningen…

Denna säsong var speciell på många sätt och vis. Bland annat så var gymnasietiden över och jag fick känna på hur det var att studera på finska och ännu till på distans. I december flyttade jag till Vörå och kunde därmed gå till skidspåret vilket underlättade vardagen mycket eftersom jag ännu då inte hade egen bil till förfogande. Jag drabbades av två längre sjukdomsperioder vilket gjorde att jag hade det tufft att komma i form. Alla dessa ändringar och även andra livsfaktorer drog oväntat mycket energi ur mig och jag hittade aldrig riktigt någon topp, utan det var en jämntjock dal… I början på säsongen sjukdomarna till trots så höll jag ändå huvudet uppe, var positiv och satte upp realistiska mål inför kommande tävlingar, för att i alla fall under slutet av säsongen kunna komma med nåt bra lopp. Rädda det som räddas kan liksom. Men efter mycket kämpande och utan uppnådda resultat så tryter nog förhoppningarna till slut. Dock lyckades jag ändå prestera på toppen av min dåvarande förmåga på FM i Rovaniemi i mars. Då var både kroppen, fokusen och ”jäklar an ammat” med. En annan bra tävling jag gjorde var endast några dagar efter just nämnda tävling, en liten DT i Lappfors. Självförtroendet och den lilla toppform jag hade under FM helgen hade följt med.

Kan erkänna att det var svårt att hitta positiva saker med denna säsong. Men alltid måste man ju ta fram någonting bra och just de sakerna kanske smakar extra bra då. De sakerna är bland annat:

Min tvåans växel har gått framåt betydligt denna vinter. Jag har ju alltid kämpat grymt med tekniken där och fått mjölksyra om jag har behövt skida upp för en backe i grundfart med någon annan (för att hänga med alltså), men nu kan jag lugnt skida upp utan värre mjölksyreattack. Det flyter på bättre liksom.
Jag har fått mera skinn på näsan tack vare motgångarna. Jag har aldrig gett upp utan alltid försökt kämpa vidare.
Jag har inte varit lika trögstartad som jag brukar vara i tävlingsmomentet.

Sedan finns det ju alltid förbättringsmöjligheter med allt…

Skatetekniken bör förbättras, jag har alltför passivt benarbete.
Eftersom studierna har slappat min vardag så har det påverkat mina dagliga rutiner (tänker främst på träningstider), så dem ska jag förbättra till så som de brukar vara.
Den eviga akilleshälen: kurvtagning i nedförsbacke. Man borde kanske börja köra med den klassiska metoden ”Jag kan flyga, jag är inte rädd” XD

Nu inför kommande säsong så ser jag fram emot ett nytt träningsår. Jag har bestämt mig för att satsa åtminstone ett år till, och då skall jag faktiskt ge 110%, och därefter se hur långt resultaten räcker, och ta nya ställningstaganden om ett år på basis av de resultaten. För om jag slutar nu, då ger jag upp.

Mitt två veckor långa träningsförbud p.g.a. tonsillektomin tog slut i onsdags, så då började jag träna försiktigt igen. Så nu har jag två vänner: hög puls och träningsvärk aka limighet. Men roligt är det! Dock hoppas jag på att vädret skall börja bli lite mer vårlikt snart (läs snabbt) så man kan börja cykla och springa i skogen obehindrat.