Hejsan.
Helgen i Kontiolahti blev en flopp som jag redan har förträngt. Efter många om och men så skidade jag inte 5km skate på fredagen utan siktade in mig på söndagens 15km klassiska lopp eftersom vi inte fick ihop till ett stafettlag. Eftersom helgen redan är glömd så är djupaste känslorna borta, men kommer ihåg att jag var väldigt trött, hade leidon, och var känslig mot allt. Söndag morgon vaknade jag på fel sida och kommer inte ihåg när jag senast skulle har haft en så brutalt dålig känsla både fysiskt och psykiskt i kroppen förr. Efter ett mindre sammanbrott åt pappa 20min före start så bet jag ihop och startade. Tyvärr så var föret oerhört svårvallat och många hade problem med styltor av snö under fästzonen, även jag. På uppvärmingen hade ändå skidorna funkat någorlunda men i andra långa backen på tävlingen så fastnade det så mycket snö att jag kunde gå uppför. Kanske spände jag mig mera då och fick inte samma tryck till marken. Sist i klungan (det var ju masstart) uppe på backen försöker jag sparka bort snön som fastnat, tar fart inför kommande utförslöpa, kommer ca 3 meter och flyger på näsan. Då orkade jag inte mer, släppte ut frustrationen, gråten, tröttheten. Fy blä. Tog av mig skidorna och gick till mål. En av Yles radioreporter fångade upp mig när jag gick tillbaka mot mål och jag ställde halvmotvilligt upp på en intervju. ”Meillä on täällä meidän ensimmäinen keskeyttäjä, Elin Lövdal.” …kul att vara först i nånting i alla fall… Det var nog första och sista gången jag avbryter en tävling.
Veckan efter det så drog vi till Ylläs med familjen. Det var jätteskönt att få koppla bort den stress och press man haft på sig nu sedan november, och skida så länge/kort man ville. Känner att jag behöver nystart med flera saker/områden nu inför kommande säsong. Ska ta mig själv i nacken och ”styra upp mitt liv”, för att säga det klumpigt. Ylläsveckan avslutades i Ylitornio som publik åt herrarna som skidade 50km skate där, sista FM tävlingen för säsongen. Hade redan på förhand beslutat att inte ställa upp i damernas 30km, det lockade helt enkelt inte.
Förra veckans onsdag så drog jag till sjukhuset tidigt på morgonen för att operera bort mina tonsiller. Läkaren sa att dom var nog kroniskt inflammerade så det var jättebra att jag fick bort dom nu. Vill vara frisk inkommande år. Om jag får vara frisk i år är det nog värt att leva på värkmedicin, flytande mat och ha träningsförbud nu. Dagarna efter operationen var värre än jag tänkt mig, inte angående smärtan, utan tröttheten och vingligheten. Sov många och långa tupplurer på soffan! 
Jag som är en gottegris förvånades över hur snabbt jag tröttnade på glass/jogurt-diet. En dag gick det, sedan var salt mat himmelen.
Nu följer en hel del skolarbete/tenter/inträdesprov vilket passar bra nu när jag ändå inte får träna. Ännu 9 dagar med lätta promenader, sedan märker man väl hur mycket man klarar av på basis av hur bra såren läkt. Detta år har vi haft två tenter som båda har varit via dator som man gjort hemma, nu mitt i allt har vi 4 st tenter varav 2 ska göras på plats. Torsdag spenderas i Jyväskylä och skoldag.
Kan annars nämna att jag fått jobb på S-Market här på Brändö, har alltså 500m till arbetsplatsen vilket är perfekt! Timantalet borde även passa mig och jag ser fram emot mitt första riktiga sommarjobb 
Säsongssammanfattning kommer lite senare när jag knutit ihop säsongen och fått ner det svart på vitt på papper. Ha det så bra tills dess i väntan på den riktiga våren