Hejsan.

Som rubriken sa så har jag ”motorstopp” just nu. Det känns skit helt enkelt. Lika bra att vara ärlig och säga som det är, så ni inte behöver fundera varför jag kanske hittas långt ner på eventuella resultatlistor. För om det känns skit, då går det skit. Har varit lite upp och ner en tid men blev väl jobbigare nu när man flyttade till nytt ställe och nära (tränings)kompisar inte hörde till självklarheterna mera. Så just nu har jag en paus från att följa träningsprogram. Bestämmer helt enkelt själv vad jag gör fram tills det känns kul igen. Tror jag far och springer på stig imorgon och på onsdag tänkte jag fara och orientera tragiskt nog för första och antagligen sista gången i år. Det ska jag ta vara på. Ska även försöka umgås med mycket kompisar och lite tänka på annat nu. Det blir nog bra. Men tänkte också att jag kan skriva hit så inte ”den yttre världen” lägger nån onödig press på mig. Skidåkning är en hobby, jag är inte skidåkning. Det är viktigt att komma ihåg fastän de så ofta glöms bort.

Bild från kvällspromenaden med Oona. I horisonten syns hopptornet vid Laajavuori, där jag bor.

Livet rullar ju ändå vidare, fastän hur det känns. Lägret på Norrvalla var nog helt lyckat fastän jag redan då hade en sämre känsla. Men det ger tacksamt mycket krafter att träna i grupp. Rullskidbanan får 10 av 10 möjliga. TACK kan jag bara säga!

I helgen var jag, mamma, pappa och Victor på Lidingöloppet. Det borde vara tolfte gången nu som jag startat och kommit i mål på Grönsta gärde. Alltid lika kul evenemang. Sprang utan press. Försökte ha kul och göra en bra träning.

Denna vecka så har jag en del skolarbete som hopat ihop sig som jag bör ta itu med. Bara att jobba vidare! Tack och hej!